Fiske
Med tanke på fiskets hållbarhet är den viktigaste principen att det kommersiella fisket iakttar regler som godkänts av myndigheterna såväl på nationell som på EU-nivå.
Den viktigaste fångstarten i havsfisket är strömming och skarpsill. Fiskerikvoterna i Östersjön fastställs utifrån situationen för fiskbestånden. Sillkvoterna i Bottenviken har hittills ökat år för år och de låg på en rekordnivå år 2017. På hösten 2017 beslöts det vid jordbruks- och fiskerådets möte att skära ned sillkvoten för Bottenviken med 40 procent. Detta innebär att kvoten minskats till cirka 69 miljoner kilo. Sillkvoten i hela den finländska delen av Östersjön faller år 2017 från över 170 miljoner kilo till ungefär 114 miljoner kilo år 2018, vilket ligger nära den långsiktiga normalnivån.
Den enskilda MSC (Marine Stewardship Council)-certifieringsprocessen för strömming och skarpsill i Östersjön befinner sig på slutrakan, och torde färdigställas före utgången av februari år 2018. MSC-certifikatets värde och betydelse har varit på uppgång och det har också beaktats i den internationella handeln.
En preliminär utredning om hållbarhetscertifikatet har också gjorts för den viktigaste insjöfisken, siklöjan. Gruppen för den preliminära utredning konstaterade att trål- och notfiske av siklöja i Saimen (Finland) sannolikt bedrivs enligt MSC:s principer och kriterier om hållbart fiske och rekommenderade en mer omfattande utvärdering. En hållbar årlig produktion av siklöja i de finländska sjöarna är 8–13 miljoner kilo siklöja och fångsten inom yrkesfiskeriet uppgick år 2014 till 2,8 miljoner kilo. I ljuset av dessa siffror befinner sig fiskeriet på en ekologiskt hållbar grund.[1]
Jämfört med många alternativa proteinkällor är näringsvärdet för östersjöfiskar betydligt bättre och det ekologiska avtrycket av fångsten och processeringen är mindre. Fiskeriet avlägsnar betydande mängder fosfor och kväve från Östersjön och insjöarna.
Fiskodling
Fiskodling är tillståndspliktig, strikt reglerad och övervakad företagsverksamhet. I Finlands finns det odlingsanläggningar såväl i havs- som insjöområden, med bakvattenanläggningar som den nyaste anläggningsformen, där vatten som används i odling återvinns och rengörs.
I fiskodlingen bär man miljöansvaren, de ekonomiska ansvaren och de sociala ansvaren såväl i företagsverksamheten som i fiskeproduktionssätten. Odlarna följer etiskt höga normer, såsom föreskrifterna om djurskydd och miljövård, förordningen om skydd av odlade fiskar och arbetarskyddsföreskrifterna. Också vattenvård är en väsentlig del av den moderna fiskodlingen.
En ren miljö är viktig också för fiskodlare, eftersom fiskarna mår och växer bättre i rent vatten. Den totala belastningen och specifika belastningen av fiskodlingen har sjunkit avsevärt sedan början av 1990-talet, med över 70 procent. Numera står fosforbelastningen av fiskodlingen enbart för 1,8 % av den totala näringsbelastningen på vatten vilken orsakas av mänsklig aktivitet.
Fiskodlingsanläggningar behöver ett tillstånd för fiskuppfödning enligt miljöskyddslagen. I tillståndet fastställs anläggningens produktionsvolym på så sätt att fiskodlingen inte äventyrar vattendragets tillstånd. I bedömningen av miljökonsekvenserna är en regelbunden uppföljning av vattendragens tillstånd viktig. Näringsbelastningen på miljön har till största del sitt ursprung i fodret. I Finland har fiskfodret utvecklats långt under senaste år. En effektiv användning av foder är en faktor som spar på miljön och påverkar den ekonomiska lönsamheten. Fisk är ytterst effektiva när det gäller att utnyttja foder. Med ett kilo foder växer en fisk ett kilo, varför produktionens kolavtryck lämnar på en låg nivå.
I Finland odlades år 2016 cirka 14,4 miljoner kilo fisk för mänsklig näring. Regnbågsforell odlades till en mängd på 12,4 miljoner kilo, vilket är över 90 procent av hela matfiskproduktionen. Produktionen av odlad sik var knappt 0,8 miljoner kilo, vilket är så gott som på samma nivå som under de två föregående åren. Övriga odlade matsfiskarter, öring, fjällröding, europeisk stör, gös och europeisk ål odlades till en mängd på sammanlagt cirka 0,2 miljoner kilo. Regnbågsrom tillverkades som livsmedel till en mängd på cirka en halv miljon kilo.
Inhemska alternativ med hållbart fiskeri
Importen av färska hela laxfiskar från Norge och Sverige uppgick till över 35 miljoner kilo, det vill säga cirka 2,5 mer än den inhemska uppfödningsproduktionen. Uppfödning av inhemsk regnbågsforell kunde under de närmaste åren ersätta importen av lax från Norge. Om foder som tillverkats av östersjöströmming användes i uppfödningen av regnbågsforell, skulle en stor mängd näring försvinna från Östersjön i samband med fångsten av foderråvaror. Fiskmjöl som gjorts av importerad fisk kunde i fortsättningen ersättas med mjöl av fiskar från Östersjön, som skulle sätta näring från Östersjön i omlopp. Fiskodlingens fosforbelastning har varit ungefär 60 ton per år, medan motsvarande siffror för kvävebelastningen är 507 ton. Vid användning av östersjöfoder skulle 75 ton fosfor avlägsnas från Östersjön, det vill säga mer än odlingsbelastningen, och kvävebelastningen skulle minska med 377 ton.
Bilder: Jari Setälä
Östersjöfoder möjliggör hållbar fiskodling i Finland. Av strömmingsfångsten på 137 miljoner år 2016 användes enbart ungefär 3 % som livsmedel i Finland och den återstående som råvara för fiskmjöl, som foder för pälsdjur eller så exporterades den som livsmedel. Cirka en tredjedel användes för tillverkning av fiskmjöl och över hälften som foder för pälsdjur i Finland eller Danmark. Vid den nya fiskmjölsanläggningen på Kimitoön avskiljs det dioxin som ingår i råvarorna, det vill säga i strömming och skarpsill, och det når följaktligen inte det foder som är anläggningens slutprodukt.[2]
Trots nedskärningen av strömmingkvoten finns det med tanke på tillgången av fiskfoder utrymme för att utöka fiskodlingen i Östersjön, vilket erbjuder regnbågsforell som förädlats av strömming för konsumenterna som ett ännu mer ekologiskt inhemskt fiskalternativ. Den största flaskhalsen för att uppnå målet är fortfarande de miljötillstånd som är svåra att få.
Länkar
Naturresursinstitutet, Kommersiellt fiske i havet, Länk
Naturresursinstitutet, Kommersiellt fiske i insjöar, Länk
Naturresursinstitutet, Vattenbruk, Länk
Finlands Yrkesfiskarförbund r.f.
Finlands Fiskodlarförbund r.f.
East Finland Fisheries Local Action Group
Referenser
[1] Marjomäki, T., Keskinen, T. & Karjalainen, J. (2016) The potential ecologically sustainable yield of vendace (Coregonus albula) from large Finnish lakes, Hydrobiologia, Springer International Publishing Switzerland 2016, Länk till artikeln
[2] Meriläinen, P., Salminen, J., Britschgi, R., Nystén, T. & Pitkänen, T. (2017) Päivi Meriläinen, Jani Salminen, Ritva Britschgi, Taina Nystén, Tarja Pitkänen. Förstudie om samhällets och livsmedelsproduktionens vattenförbrukning – riskhantering och möjligheter. Institutet för hälsa och välfärd (THL). Diskussionsunderlag 32/2017. 46 sidor. Helsingfors 2017. Länk till rapporten (på finska)
Bilden i övre kant: Aarno Isomäki