En integrerad kedja
I Finland finns det ungefär 190 kontraktgårdar med en medelstorlek på ungefär 60 000 broilrar. Av producenterna krävs enligt lag prov på kompetens, som kan visas med utbildning eller tillräcklig arbetserfarenhet inom branschen. Därtill finns det i Finland cirka 40 gårdar med broileravelsflockar, med hönor vars ägg ruvas till fåglar som föds upp till mat.
Det nationella produktionssättet omfattar förutom lagstiftningen anvisningar och praxis för broilerproduktionen. De är striktare än vad Europeiska Unionens och Finlands lagstiftning förutsätter och alla parter i produktionskedjan har åtagit sig att iaktta dessa.
Utfodring
Finländska broilrar uppföds från fem till sex veckor inomhus, fria på torv- eller kutterspån på uppfödningsenhetens golv. De får sova minst sex timmar i dygnet och äta och dricka när de vill. Produktionen är noggrant planerad och övervakad. Fåglarnas växtförhållanden, såsom temperaturen och fuktigheten på uppfödningsinrättningen övervakas 24/7, det vill säga dygnet runt såväl på vardagar som på helgdagar.
Största delen av broilerfodret utgörs av inhemskt spannmål, som antingen odlats på hemgården eller skaffats från en foderfabrik. Den soja som är nödvändig på grund av proteinbehovet importeras från områden utanför EU. I enlighet med vårt nationella produktionssätt undersöks varje importerade parti för salmonella.
Produktsäkerhet
I Finland undersöks varje broilerflock för salmonella. I Finland undersöks alla salmonellatyper, även om det i EU är obligatoriskt att undersöka enbart de två vanligaste typerna hos människan. Till exempel år 2014 påträffades inte en enda salmonellasmitta på broilergårdarna i Finland. Därför är inhemsk broiler ett tryggt och högklassigt val.
Till det finländska nationella produktionssättet hör att alla ungar på samma gång levereras till djurhållningsenheten och att hela flocken också sänds samtidigt för att slaktas (all in-all out-metoden). Hönsgårdarna töms, tvättas, torkas och desinficeras omsorgsfullt mellan uppfödningspartierna. I övriga EU används gallringsmetoden (thinning out) allmänt, med vilken broilrar sänds för slakt flera gånger. Gallringsmetoden ökar risken för smitta och spridning av djursjukdomar och ökar på samma gång också människornas sjukdomsrisk.
En välmående broiler i en sund kropp
Yrkeskunniga producenter främjar broilrarnas välbefinnande och hälsa bland annat genom att erbjuda högklassigt foder och sörja för att uppväxtförhållandena är optimala. När till exempel broilrarna är dagsgamla behöver de en temperatur på över trettio dagar, som sänks gradvis i takt med att fåglarna växer. Genom att noggrant kontrollera uppfödningsförhållandena – såsom temperatur, fuktighet och luftkvalitet – förebyggs också beteendeproblem, som i vissa länder kan täckas med till exempel näbbtrimning. I Finland, Sverige och Norge är näbbtrimning förbjudet i motsats till i andra länder.
I Finland är antibiotikaanvändningen väldigt liten i broilerproduktionen. Man försöker upprätthålla fåglarnas välbefinnande och hälsa med bra produktionsförhållanden – inte med medicin. Djurens hälsa ETT rf har redan i flera år samlat in statistik över antimikrobiell läkemedelsbehandling av broilrar. Utifrån denna kan man konstatera att det i flera år inte varit nödvändigt att ge broilrar i finländska produktionsflockar läkemedelsbehandling på flera år.
Finländska broilrar har inte allvarliga djursjukdomar såsom fågelinfluensa (Al), Gumboro, Newcastlesjukan (ND) eller svåra luftvägssjukdomar såsom ART eller ILT. Vaccinationsprogrammen för avelsflockar är snäva och broilrar i produktionsflockar vaccineras inte alls.
En produktionskedja som värnar om miljön
Broilerproduktionen kräver ett miljötillstånd enligt miljöskyddslagen. Miljötillståndet innehåller föreskrifter bland annat om användningsövervakningen av verksamheten, utsläppen och avfallsbehandlingen.
Miljökonsekvenserna av finländskt broilerkött är enligt undersökning mindre än av andra köttarter. De faktum att kontraktgårdarna är koncentrerade kring slakterierna garanterar korta djurtransporter. Gårdarna finns geografiskt sett i västra Finland i spannmålsodlingsområdet i landet, varför broilerfodret i stor utsträckning produceras lokalt.
Broilergödsel är näringsrikt och i huvudsak återvinns det som gödselmedel för åkerväxter på åkrarna. Utifrån den är det också möjligt att vidareförädla till exempel blomgödselmedel eller använda gödselmedlet som växtunderlag för champinjon eller som en del av energiproduktionen.
På gårdarna försöker man också utnyttja förnybara naturresurser från närregionen, såsom torv och vedflis, som används för att värma upp uppfödningsenheterna.
Slaktbiprodukter som inte duger som livsmedel används för tillverkningen av foder för sällskaps- och pälsdjur. Av de återstående biprodukterna produceras gödselmedel och energi.
Källa: Finlands Fjäderfä Association, Link
Bilden i övre kant: Erkki Oksanen/Luke