EU-direktivet 2008/120/EC fastställer standarderna för skydd av produktionssvin. I direktivet förbjuds bland annat rutinartad svanskupering. Största delen av medlemsländerna tillåter svanskupering då alla andra åtgärder vidtagits för att hindra svansbitning – och detta undantag tillämpas med väldigt låg tröskel och i praktiken på alla svingårdar. I den finländska lagstiftningen har kupering helt förbjudits från och med år 2003.[1] Svansbitning är alltid ett tecken på att svinet är stressat. Svansen fungerar följaktligen också som indikator för svinens välbefinnandenivå.
Kommissionens rekommendation EU 2016/336 erbjuder åtgärder, med vilka målen i direktivet kan uppnås. I sin färska rapport[2] konstaterar EU-kommissionen att enbart Finland och Sverige av medlemsländerna och Norge och Schweiz av icke-medlemsländer lyckats föda upp svin med intakt svans. Framgången kan troligen förklaras med att i dessa länder är standarden hög gällande många av de rekommenderade åtgärderna. Dessa omständigheter utgörs av tillgång till bökningsmaterial, rätt temperatur och god luftkvalitet, ett gott hälsotillstånd, korrekt utfodring och minskad konkurrens om foder och utrymme. Resultaten och erfarenheterna av studieresor till Finland, Sverige och Schweiz har refererats i rapporten.
Framgången i Finland, vilken är erkänd och betydande också mätt med en europeisk måttstock, grundar sig på ett långvarigt och systematiskt arbete. I Finland är djurens hälsosituation i princip bra på grund av det nordliga klimatet, den relativt låga tätheten av husdjursgårdar och de långa avstånden mellan gårdarna. Därtill har förebyggande hälsovård bedrivits under en lång tid i Finland. Betydande svinsjukdomar har utrotats med frivilliga åtgärder av näringslivet (bl.a. nyssjuka, grishosta, skabb och svindysenteri). Näringslivet har gett striktare anvisningar än vad lagstiftningen kräver bland annat om motstånd av PRRS-sjukdomen, varför sjukdomen hållit sig borta från Finland.
Djurens välbefinnandenivå påverkas av många olika omständigheter, såsom konkurrensen om utrymme och mat, temperaturen och ventilationen, golvet, tillgång till bökningsmaterial och oavbruten tillgång till rent dricksvatten. Foder av hög klass med optimerad sammansättning är väsentligt för svin i olika produktionsskeden.
Kraven på minimiutrymmet i den finländska lagstiftningen ligger på den nivå som fastställts i EU-direktivet, i verkligheten förutsätter de stora aktörerna att avtalsproducenterna använder ett utrymme på 0,8–0,9m2/svin, vilket är mycket mer rymligt än miniminivån på 0,65m2/svin.
Svinen ska ha tillgång till material att böka i, som i Finland oftast utgörs av halm, sågspån eller torv. EU:s minimikrav på bökningsmaterial kan uppfyllas också med säckar eller kedjor, vilket ofta är fallet i Centraleuropa. I Finland har man under några års tid särskilt satsat på detta.[3] Det finns många bra innovationer som gäller “djurleksaker”, såsom träbitar, puckar som hänger i kedjor, rep, trädgårdsleksaker. Enligt Eviras anvisningar ska svin oavbrutet ha tillgång till material att böka på, utifrån vilket de kan bilda små hopar. Alternativt ska de ges organiska ämnen två gånger per dag.
I Finland och Sverige är blötutfodring det vanligaste utfodringssättet, då varje djur får äta på samma gång. I Tyskland och Danmark möjliggör de vanligaste ad lib-foderdoseringssystemen att enbart några djur kan äta åt gången, varför det är lätt hänt att fodret blir föremål för konkurrens mellan svinen. Konkurrenssituationerna orsakar å sin sida stress.
Golv som i sin helhet utgörs av spalter är obekväma och hala och risken för klövskador är större. Det kanske största problemet med ett spaltgolv är att det inte erbjuder ett bekvämt liggunderlag för svin – det är besvärligare att hantera draget och t.ex. gaser som stiger från gödseln. Å andra sidan om spalterna i boxar med helspaltgolv är smala jämfört med stavbredden, är det enklare att hålla liggunderlaget torrt och inverkan på liggbekvämheten är mindre.
Även i boxar med helspaltgolv är det möjligt att använda strömaterial utan att det genast faller ner i gödselrännan. I vissa gårdar utdelas hö/halm från s.k. halmhäckar på boxväggarna, vilket upplevts som en bra lösning. I Finland är det ovanligt med boxar med enbart enhetligt fasta golvlösningar, eftersom det är väldigt besvärligt att hålla dem rena och torra. På den största delen av gårdarna har boxarna spaltgolv på en del av ytan, så att t.ex. 30–50 % av golvet är fast och den återstående delen består av spalter.
I EU-kommissionens rapport 2016-8987 konstateras det att flera medlemsländer, såsom Tyskland, Frankrike, Holland och Danmark, vidtagit förbättrande åtgärder inspirerade av studieresor till Finland, Sverige och Schweiz. Förutom pilotprojekt och kartläggningar förbereds i Danmark och Tyskland ett nationellt system för djurskyddsmärkning.
Evira har godkänt ett kvalitetssystem som grundar sig på Sikava-hälsovårdssystemet, vilket bland konsumenterna är känt som Kvalitetsansvar. Det innehåller åtgärder som vidtas inom näringslivet och går avsevärt längre än lagstiftningen vad gäller djurens hälsa och livsmedelssäkerheten.
Inom ramen för Sikava har man fastställt anvisningar som är striktare än lagstiftningen för import av djur, foder, embryon och sperma. Av den finländska svinproduktionen har ungefär 95 % åtagit sig att iaktta ETT:s anvisningar och Sikavas regler. Vid regelbundna veterinärbesök bedöms djurens hälsa och välbefinnande på gårdarna. Inom svinsektorn är behovet av antibiotikabehandling väldigt litet. Kvalitetsansvaret redogör för djurens välbefinnande uttryckligen utifrån djurens hälsa.
Referenser
[1] Directorate-General for Internal Policies: Routine tail-docking of pigs, document requested By the committee on petitions, Länk till rapporten
[2] European Commission, Health and food audits and analysis, Overview report on Rearing Pigs with Intact Tails, Länk till rapporten
[3] Telkänranta, H. Forskningsrön om aktivitetsobjekt för svin, Helsingfors universitet, Länk