”Inom skogsbranschen utgör personens kön inget hinder för att få sysselsättning eller avancera i karriären. Det är färdigheterna, attityden och förmågan att ta initiativ som bär – och det gäller män som kvinnor”, säger utvecklingschef Eila Lautanen från Arbetseffektivitetsföreningen.
Eila Lautanen baserar sina synpunkter på både hårda fakta som egna erfarenheter från fyrtio år av studier och arbete inom skogsbranschen. Hon har tagit examen på alla nivåer i branschen och har arbetat med allt från skogshuggare till forstmästare, från skogsarbetslärare till utvecklingschef inom skogsmaskinbranschen.
– Jag har aldrig råkat ut för inrutat könstänkande, varken inom utbildningen eller i arbetslivet. Jag var den enda tjejen i maskinskolan, men det var nog ingen som tänkte på det för vi gjorde ju samma jobb i skogen, säger Eila.
Skogsmaskinförare med flerspårshjärna
Enligt statistik från Arbetseffektivitetsföreningen utgör kvinnor cirka tre procent av dem som utbildas till skogsmaskinförare. Det är lika med cirka nio kvinnor per år. Enligt Eila Lautanen är orsaken snarare personliga bekvämlighetszoner och intressen än kön.
– En del kanske drar sig från att jobba med tunga maskiner, om de inte är bekanta med dem hemifrån. Maskinjobb är ju inte fysiskt tungt, så det passar också kvinnor. Självklart ska man klara av det dagliga underhållet av maskinerna, men det är också en teknikgren, och kräver inga stora muskler.
Ibland kan det till och med vara en fördel att vara kvinna.
– Vi kvinnor är ju utrustade med flerspårshjärna, vi klarar av att göra flera saker samtidigt. När man sitter i hytten på skogsmaskinen gäller det att ha koll på alla knappar, skrattar Eila.
Mari Kivelä har bakom sig åtta år som skogsmaskinförare. Hon har inte heller råkat ut för diskriminering i arbetet eller under studierna.
– Tvärtom har det ibland hänt att jag har fått positiva kommentarer för att jag klarar av någonting bättre än killarna, säger hon.
Till en början hände det att manliga skogsägare av den gamla skolan tvivlade på vad en ung kvinna klarar av, men fördomarna försvann snabbt. För Mari var det ett enkelt beslut att studera till skogsmaskinförare.
– Jag hade det med mig sedan barnsben, vi hade maskiner också därhemma, säger hon.
Mari genomförde största delen av studierna som läroavtalsutbildning i Jämsänkoski, vilket föregicks av yrkesskola.
Stresstålighet och beslutsförmåga
Mari Kivelä säger att hon gillar sitt jobb så mycket att hon efter ett par år i en annan bransch ”helt enkelt måste få komma ut till skogs”.
– Inga dagar ser likadana ut och man får jobba i fred.
Eila Lautanen betonar att en skogsmaskinförare ska vara självgående, tåla stress och vara beredd att flexa – vid behov jobbar man även nattetid. Mari Kivelä är inne på samma linje.
– Man ska vara inställd på att jobba. Man ser ingen annan, och de enda mänskliga kontakterna sker per telefon. Det gäller att kunna fatta självständiga och bra beslut.
Skogsmaskinförarna jobbar på i ur och skur. Mari Kivelä gillar mest vintern, med lagom kyla och snö. Efter arbetsdagen kopplar hon av med fyrfota vänner. En ung travhäst och två energiska hundar ser till att hon får gott om frisk luft även på fritiden.
Stort ansvar på elevhandledarna
Speciellt i glesbygderna råder det brist på skogsmaskinförare. Skogsbranschen ter sig främmande för ungdomarna, och det behövs mer kommunikation om hur modern och mångsidig branschen egentligen är. Till de viktigaste budbärarna hör elevhandledarna, som enligt Eila Lautanen har ett jättestort ansvar.
Eilas råd till dem som funderar på att ge sig in i branschen är att besöka en skogsmaskinskola.
– Att prata med eleverna, få en realistisk bild av utbildningen. Det är också en bra idé att modigt kontakta skogsmaskinföretag.
Text: Anu Ruusila/Cordial Communication