Laois Sawmills, ett irländskt trävaruföretag, ökar inköpsvolymerna av rundvirke från 100 000 m3 till 250 000 m3 per år under de närmaste tre åren, och anlitar fler privata skogsägare. John Kelly, företagets inköpschef, ansvarar för att säkra virkesförsörjningen. Vi träffade honom för att tala om hans arbete och om den irländska skogsindustrins expansion.
Hur ser Laois Sawmills verksamhet ut?
Vårt sågverk hanterar 100 000 m3 pallträ och använder 5 000–6 000 m3 massaved som pannbränsle. (Obs: Pallträ är här termen för sågtimmer med en minsta toppdiameter på 14 cm och av längder mellan 2,5 m och 3,7 m. Massaved är mindre rundvirke med en längd på 3 m och en minsta toppdiameter på 7 cm. Kvalitetsparametrarna är striktare för mindre sågtimmer än för mindre rundvirke.) Ca 60 % av vår årsförbrukning av rundvirke levereras av Coillte, ett irländskt statligt bolag. Resterande 40 % kommer från privata skogsägare. Vi tillverkar pallbrädor, staketbrädor och staketmoduler. Pallbrädorna säljs huvudsakligen i Irland. Ungefär 70 % av staketbrädorna och staketmodulerna exporteras till Storbritannien, och resterande 30 % säljs på den inhemska marknaden. Just nu bygger vi ett nytt sågverk, som tas i drift i september 2018. Inköpsvolymen av rundvirke kommer att öka till 250 000 m3 per år fram till 2021, och vi räknar med att främst köpa in dessa extravolymer från privata skogsägare.
Vilket är det främsta ansvarsområdet och de huvudsakliga uppgifterna i din arbetsroll?
Som inköpschef hos Laois Sawmills är det min uppgift att bygga relationer som säkerställer hållbar virkesförsörjning från den privata skogsindustrin, och att därefter köpa, avverka och transportera virket från de privata markägarna. När avverkningsmaskinerna börjar jobba måste jag vara på plats för att se till att avverkningsplanen följs, och när arbetet avslutas måste jag se till att markägaren är nöjd.
Min huvuduppgift är egentligen att underlätta informationsflödet mellan avverkningsentreprenören, skogsägaren, skogsförvaltaren och andra virkesköpare. Jag övervakar virkeskvalitet och virkesvolymer under avverkningen, sammanställer all spårbarhetsdokumentation och ser till att skogsägaren och entreprenören får betalt. För närvarande anlitar vi fem avverkningsföretag. Vi köper också in virke från andra avverkningsentreprenörer.
Vad är din erfarenhet av irländska avverkningsentreprenörer?
Min erfarenhet är att företag som fakturerar omgående och korrekt, fungerar bättre. Sådana entreprenörer förstår även de affärsmässiga bitarna, utöver produktionsrollen. Inom skogsindustrin är affärsstyrning ett av de viktigaste områdena att förbättra, enligt min uppfattning. Bättre informationsflöde vid fakturering, timmerdockor och virkesmätning samt standardiserad och fullt digitaliserad dokumentation, skulle bidra till förbättringar.
Många entreprenörer inom privat sektor har hittills förlitat sig på äldre utrustning, på grund av ojämna arbetsflöden. Men nu när den privata skogsindustrin expanderar, väljer entreprenörerna att i allt högre grad investera i ny utrustning. Affärsplanering är avgörande för att lyckas med finansieringen av nya maskiner.
Bra entreprenörer är bra på att sköta maskinerna, organisera arbetet och se till att utflödet överensstämmer med produktionsplanerna. Vissa entreprenörer är sämre på att planera – deras maskiner går sönder och måste repareras på plats, och de klarar inte produktionsmålen.
Entreprenörer med stabila nätverk och god kontakt med andra entreprenörer och åkerier, har börjat få bättre förståelse av skogsindustrin och de krav som ställs. Avverkarna måste förbättra sina kunskaper om de mer övergripande kraven i skogsbranschen. Den irländska skogsindustrin förändras snabbt, så alla som verkar där måste hänga med i utvecklingen. För skogsägare och andra intressenter arrangeras det ofta informationsmöten, men det är vanligt att entreprenörerna missar att gå på dem.
Hur ser den irländska skogsindustrins framtid ut de närmaste tio åren, enligt dig?
Trots Brexit finns det en stor potential i den brittiska virkesmarknaden, och den irländska trähanteringssektorn bör kunna öka exporten till Storbritannien. Efterfrågan på den irländska marknaden kommer att öka, efter hand som bostadsbyggandet ökar. Under de närmaste tio åren kommer volymerna från den privata sektorn att öka kraftigt. Den privata sektorn är en ny resurs, vilket innebär många utmaningar.
På grund av vindfällning och tidigarelagda slutavverkningar, kommer volymerna inte att öka som beräknat, och därför blir det en utmaning att hantera och anpassa volymerna och årsproduktionen från den privata sektorn. Det här kan leda till att företag som vanligtvis köper in mindre mängder får svårt att fylla sina försörjningskvoter. Skogsplanterandet, som de senaste 30 åren har gett upphov till de privata skogsresurserna, börjar avstanna och når inte planerade nivåer. Om inte den allmänna synen på skogsbruk förändras och man hittar nya sätt att sporra markägarna, kommer planterandet inte att öka.
Alla intressenter i branschen måste bli bättre på att förstå sina egna och andra parters roller i försörjningskedjan. Som en del av detta måste fler förvaltare och skogsägare bli bättre på att förstå hur avverkning fungerar och hur entreprenörerna arbetar. Ett enkelt exempel är att skogsägare och förvaltare ofta inte förstår hur stora skogsmaskinerna är, vilket innebär att man feldimensionerar tillfarts- och transportvägarna.
Det kommer att finnas behov av fler maskin- och lastbilsförare när de äldre går i pension. Eftersom andra branscher erbjuder bättre löner och villkor bör man etablera nya karriärvägar inom skogsindustrin, för att få fram välutbildade, kompetenta förare. Hanteringen effektiviseras och entreprenörerna får ett större ansvar för avverkningsplatserna och för att följa regler kring säkerhet, betalningar, volymåterställning och kvalitet. Entreprenörerna måste omvandlas från produktionsorienterade maskinskötare, till affärsfokuserade företag där produktivitet är en av flera parametrar att hantera.
Text: Tom Kent, Waterford Institute of Technology