Skogsmaskinföretagen har haft det svårt under lång tid. Dåliga avverkningsförhållanden, arbetsmarknadskonflikter och minskande efterfrågan på virke har fört många till avgrundens brant. Mest oroande är situationen för små företag, eftersom många saknar en buffert för dåliga tider. I Fobia-projektet har Naturresursinstitutet sökt svar på varför det går bra för vissa och sämre för andra.
Frågan utreddes genom att intervjua skogsmaskinföretagare och granska offentligt bokslutsmaterial. Företagen delades in i tre klasser efter omsättning. De minsta med en omsättning under 0,6 miljoner euro, de medelstora med 0,6–2 miljoner euro och de största över två miljoner euro.
Stor variation av företag
De minsta företagen hade i allmänhet startat kring millennieskiftet då strukturomvandlingen inom avverkningssektorn började. De var oftast underentreprenörer till större företag. Några hade grundat samföretag som förhandlade med skogsbolagen om avtal. Vissa underentreprenörer hade till och med egna underleverantörer.
Ägarna till de små företagen ansåg att konkurrensen var hård. Kunder som byttes i rask takt ökade osäkerheten. Uppdragsgivarna byttes ut med i genomsnitt tre års intervall, samtidigt som de större företagens kundrelationer hade varat över 15 år.
Enligt det studerade materialet kom minst 70 procent av omsättningen från avverkning. Skogsindustrin var den viktigaste kundgruppen för stora avverkningsföretag, som också svarade för fjärrtransporter i samarbete med åkerierna. En del av företagen hade även egna timmerbilar. De minsta erbjöd bland annat markbearbetning som tilläggstjänst. De medelstora var tydligast fokuserade på avverkning och anlitade inte underleverantörer lika ofta som de stora företagen. Tilläggstjänster förbättrade inte nödvändigtvis de stora företagens lönsamhet direkt, men de förstärkte konkurrenspositionen.
Små har det svårt
Den genomsnittliga avkastningen på investering hade en minskande trend 2012–2017. För de minsta var avkastningen i slutet av perioden under tre procent, för de stora och medelstora kring tio procent. Verkligheten är dock tuffare eftersom siffrorna inte har korrigerats för lön. Skillnaderna i ekonomiska nyckeltal inom grupperna var stora.
De minsta företagen var skuldsatta. Det fanns inte alltid möjlighet till investeringar även om finansiering inte upplevdes som ett problem för ett år sedan. Den största delen av företagarnas arbetstid gick åt för avverkning och många företagare kompromissade om den egna inkomsten. Arbetsbördan var ibland ohållbar och företagaren nådde inte alltid ens upp till inkomstnivån för en skogsmaskinförare.
Maskinerna i de små företagen hade minst driftstimmar och hyggena kunde inte koncentreras grund av få stämplingsposter. Föraren har störst inverkan på produktiviteten vid avverkning. Trots detta användes prestationslön främst i de större företagen där det satsades mest på uppföljning av produktivitet och ekonomi. Minst arbetstagare med skogsmaskinförarutbildning fanns i de små företagen, som ofta anställde oerfarna förare. När de lärt sig jobbet flyttade de till mer välavlönade jobb.
Utrymme för utveckling inom ledarskap
Företagarna har typiskt utbildning som skogsmaskinförare eller annan yrkesutbildning. Den enda formen av ekonomiska styrningen var ibland månadsrapporter från bokföringsbyrån. Inte heller i de största företagen utnyttjades informationssystem som utvecklats för styrning eller virkesanskaffning fullt ut.
Det finns ett tydligt behov av en bred utveckling av affärskompetensen, speciellt när företagarna har avsikt att expandera verksamheten. Utöver kunskaper i ekonomi behövs också bland annat förhandlingsförmåga, eftersom virkesanskaffning bygger på samarbete i nätverk. Även i små företag bör det skapas tid för systematisk bedömning och planering av verksamheten, till exempel tillsammans med en branschkunnig bokföringsbyrå. Även verksamhetsmodellerna bör utvecklas. Underleverantörerna skulle kunna söka samarbete med andra företag, men det behövs förmedlingsföretag för att lotsa nätverken.
Ansvarsfull värdekedja
Skogsindustrin har målmedvetet ökat virkesvolymen i avverkningsavtalen. Underleverantörer har blivit en viktig del av virkesanskaffning och av riskhantering för stora skogsmaskinföretag. Resultatutvecklingen visar att fördelningsmarginalen inom leveranskedjan är liten. Även om virkespriset är en viktig konkurrensfaktor bör alla tänka på att värdekedjan fungerar bäst när varje länk kan arbeta lönsamt och långsiktigt.