Vilka fraktioner av biomassa uppkommer inom trädgårdsproduktionen?
Den saluförda skörden av grönsaker, bär och frukter består av den del av växten som normalt används som människoföda. Av grönsaker skördas såväl blad, rotknölar, lökar, rötter som frukter. Utöver den saluförda skörden uppkommer det olika slags sidoflöden av ätliga och oätliga trädgårdsprodukter. Ätliga sidoflöden är till exempel skörd som inte kan säljas på grund av störningar på marknaden och blir kvar på åkern eller i lagret. Oätliga sidoflöden består av bland annat skörd som förstörts av väderförhållanden eller skadeinsekter samt andra än de ätliga delarna av växten, som till exempel blast, och andra biomassor.
Även om typen av biomassa som blir kvar på åkern eller i drivhuset efter skörden beror på grödan, är de vanligaste fraktionerna blast och skaft. I drivhus plockas blad bort från tomater och gurkor varje vecka under skördesäsongen och efter säsongen töms hela drivhuset.
Bärbuskar, fruktträd m.m. är fleråriga växter och normalt tillvaratas endast bären och frukterna. Buskar och träd beskärs och revor tas bort på jordgubbsodlingarna efter skörden. Jordgubbar och hallon produceras också med tunnelodling med så kallade frigoplantor som ger en riklig skörd redan första året. Plantorna rensas ut från tunneln efter skörden.
Vanligaste användningsformer
Syftet med odlingen är att en så stor del av skörden som möjligt fås ut på marknaden. En del av skörden kan ändå sorteras ut som avfall på grund av förlust av kvalitet eller förstöring då produkterna saluförs, lagras eller vidareförädlas. Detta utsorterade avfall används som foder för husdjur och vilt eller det komposteras eller återförs till åkern som jordförbättringsmedel. På en del orter levereras vegetabiliska biprodukter också till biogasanläggningar.
Biomassa som lämnas kvar på åkern tas sällan tillvara, med undantag för fleråriga plantor. En del av biomassan, som till exempel skörderester från kålväxter, innehåller mycket näringsämnen som frigörs i marken och tas sedan upp av följande gröda. Skörderester ger också ett viktigt tillskott av organisk materia i jordmånen.
Nya användningar
I framtiden är det allt viktigare att också sidoflöden tillvaratas. Nya användningar är bland annat att nyttiggöra sidoflöden från trädgårdsodling för färskfoder vid insektsuppfödning. Det finns också potential för ökad användning av dessa sidoflöden som foder, speciellt om deras hållbarhet förbättras genom konservering eller torkning.
Att drivhusproduktionen integreras i den övriga energi- och matproduktionen hör hemma i framtidens cirkulära ekonomi där sidoflödenas näringsämnen och energi återförs till kretsloppet genom till exempel biogasanläggningar.
Sidoflödena innehåller värdefulla kemiska komponenter, som till exempel fibrer, arom- och färgämnen samt andra hälsofrämjande ämnen. Till exempel i samband med växthusodling förekommer tidvis stora sidoflöden i form av blad och plantor från gurkor och tomater. Ur dessa flöden skulle det kunna vara möjligt att separera värdefulla mikromolekylära komponenter för till exempel livsmedel, kosmetika och industriell användning. Även i Finland pågår FoU-arbete kring möjligheterna att tillvarata plantornas fibrer. Det behövs nya aktörer som tar sig an utvinning och kommersiellt utnyttjande av de värdefulla fraktionerna.
Egenskaper hos trädgårdsbiomassa
Torrsubstanshalten i skörden av trädgårdsväxter är oftast mycket låg, från 3–4 procent hos gurka och sallat till 12–15 procent hos lök. Andra växtdelar – som stjälkar och blad – har en något högre torrsubstanshalt och även en mycket annorlunda sammansättning. Alla gröna växtdelar innehåller pigment som behövs för fotosyntesen – klorofyll och karotenoider – samt bland annat fenolföreningar, som det är möjligt att separera ut från bland annat biomassa från växthusodlingar. Plantorna kan också innehålla föreningar som är skadliga för hälsan – som alkaloider som finns i tomat – vilket bör beaktas vid eventuell livsmedelsanvändning av sidoflöden.
Beskärningsavfall från fleråriga växter är vedartade och kan hanteras på samma sätt som andra vedartade sidoflöden. En del trädgårdsväxter, inklusive de vedartade delarna, innehåller aromatiska oljor eller växtoljor.
Färsk biomassa förstörs ganska snabbt. På grund av den korta hållbarhetstiden och höga vattenhalten bör biomassor hanteras nära ursprungsplatsen. Man har experimenterat med olika konserveringsmetoder för exempelvis biomassa som lämpar sig som foder.
En stor del av de näringsämnen som finns i skörden tas upp i sidoflödena. Kompost innehållande vegetabiliska sidoflöden kan användas som jordförbättringsmedel som också tillför gödsling med fosfor och kalium. Komposterad växtmassa ger ett mindre tillskott av kväve och därför måste gödslingen kompletteras med extra kvävegödsel. Vid användningen av komposterat material är det viktigt att man beaktar bestämmelserna om växtskadegörare.
Kvantitetsberäkning för sidoflöden
Sidoflöden uppkommer året om bland annat inom växthusodling samt vid förpackning och vidareförädling av produkter som lagras. Största delen av sidoflöden uppkommer ändå under eller strax efter skördesäsongen, som till exempel växtdelar som lämnas kvar på åkern eller fraktioner från industriell konservering/frysning.
Inom frilandsodling utgör blasten hos morot och matlök i genomsnitt en sjättedel av deras totala åkerbiomassa. Hos isbergssallat är andelen ännu större: nästan hälften av den totala biomassan är de nedersta bladen som lämnas kvar på åkern. Jordgubbarnas revor utgör ungefär en femtedel av den totala åkerbiomassan (Joensuu m.fl. 2016).
Vid drivhusodling av gurka och tomat utgör stjälkar och blad cirka 20 procent av den totala färska biomassan, eller cirka 25 procent av den skördade massan. Hur stor andelen är beror på odlingstidens längd, belysningsenergi och skördemängd. Eftersom stjälkarna och bladen har högre torrsubstanshalt innehåller de 30–40 procent av den totala torrsubstansmängden.
Av den morotsskörd som är avsedd för livsmedelsbruk sorteras i genomsnitt en fjärdedel som sidoflöden. Hos matlök, kål, sallat, ärta och jordgubbar ligger denna andel mellan 13 och 19 procent. I växthusodling sorteras endast cirka en procent av skörden som sidoflöde. (Franke m.fl. 2016).
Vidareförädling, till exempel då rotfrukter skalas, uppstår sidoflöden som är våta och förstörs snabbt. Hela 40–60 procent av den mängd som skalas sorteras som sidoflöde (Lehto m.fl. 2018).
Foto uppe på skärmen: Terhi Suojala-Ahlfors, Luke.